N å g r a s t r a n d p ä r l o r p å S a m o s . . .
Potamistranden – vid udden tar vägen slut, det är att ta apostlahästarna till hjälp om man vill
vidare till de undangömda pärlor som där döljer sig i den mäktiga grönskan.
Vandringen börjar längs terrasser med silverskimrande olivträd - outgrundligt vackert!
Den första stranden börjar uppenbara sig långt därnede vars namn jag glömt bort
- ett tecken på att det är hög tid att återvända!
Det var inte helt lätt att navigera rätt första gången.
Ett litet paradis i paradiset uppenbarar sig!
Efter ett välförkänt svalkande dopp är det dag för nästa etapp mot Micro Seitani (lilla satan) som ofta huserar sälar,
man trodde förr i tiden att det var satan som guppade i havet. Megalo Seitani skymtar i bakgrunden.
Kan det bli mycket bättre? Till om med jag kan fördra att vara på en strand en längre tid då!
Ljuva sommarminnen och dofter annalkas med vågskvalpet - behövs såhär års!
Det hittills ouppnåliga Megalo Seitani! Var på god väg men insåg att jag ej skulle hinna fram och tillbaka innan
mörkrets inbrott. Men måste ju ha någon anledning att åka tillbaka också! Några strapatser måste sparas!
....................................
