N y å r p å G o t l a n d ...
Efter en mörk och seg höst led det mot jul och nyår. Behovet av själslig och visuell spis i annan miljö växte sig allt starkare ju kortare och mörkare dagarna blev. Marie i Sjuntorp var inne på samma linje, hon skulle dessutom kliva över tröskeln till tantriket och ville smita ifrån all uppvaktning på sin 40-årsdag. Nåja, därmed inte sagt att hon kan smita ifrån åren! Säger en som vet – hihi!
Hon kom sättandes på tåget med hundar och allt. Vi tog vårt pick och pack, fyllde bilen på sedvanligt Taikonvis med massa bra-och-ha-prylar och Mimmi, Holly och Lexie. Vi styrde sedan kosan mot Nynäshamn och Gotlandsfärjan. Underbart hade just börjat!
Själva bilfärden från Visby var väl kanske inte den underbaraste med tanke på hällregnet, mitt dåliga mörkerseende, mina av bilbesiktningen utdömda vindrutetorkare, och mitt sedan urminnes tider utdömda lokalsinne!
Marie tog ratten när detta blev uppenbart för henne!
Av rent misstag hittade vi rätt nästan på en gång och kom fram till Svinhuset i Husarve, Lau, där vi genom internets förträffliga försorg hyrt Drängstugan en vecka. Här kom vi att stortrivas från första till sista stund! www.upplevgotland.net
På gården fanns det plats för många fyrbenta sköningar, bl a Babben och hennes ulliga polare. Babben hette egentligen Sötis som liten ulltott. När så småningom ulltotten växte, och växte, och växte, så blev det aktuellt med ett namnbyte som var mer don efter person!
Vi blev fantastiskt väl omhändertagna av de underbara Xanna och Jocke Tällgård med familj, och alla deras fyrbenta vänner - vädurskaninen, katterna, hundarna, fåren och hästarna!
Vi boade in oss rejält i stugan på de två planen. Man kan milt sagt säga att hundarna gjorde det med en flygande start!
Välvilligt försökte de klättra hönstrappan upp till sovloftet, men den goda viljan räckte inte hela vägen. Både Mimmi och Lexie kom flygande med huvudet före, fågelhundar som de är – det blev en halv meter blöt tungsladd på golvet efter Mimmi.
Efter den resan hade nog inte ens en julskinka på översta trappsteget fått dem att klättra upp igen! Därefter var det tvåbent hiss som gällde för deras del – de klängde som apor runt våra halsar av ren höjdskräck!
"Va bra matte att du tänkte på oss och tog med en hundkorg – måste vara nån ny modell, fyrkantig med lock!? Och handtag!" "Tänk om man kunde ta en repa efter katterna därute!?"
Vår första utflykt blev till Folhammars raukområde norr om Ljugarn, och därefter till Sandviken som även denna gång blåsten hade sitt herravälde över. Som så ofta så var det ett fantastiskt ljus över havet och viken. Marie och vovvarna poserade villigt.
Därefter blev det fika på Wallins kultfik i Katthammarsvik på parkeringen. Det blev liksom en tradition att fika i bilen eftersom vi inte visste var det var öppet på denna annars så utpräglade sommarö. Fler borde upptäcka hur magiskt här är med den ödesmättade naturen och ljuset på vintern! Utan alla turister! Det blev även fika inne på cafét och det verkade som att hela Gotland hade samlats där.
Dessutom skulle de gå i graven vid nyår på grund av hälsovårdsmyndighetens stelbenthet.
Inte heller vårt närområde gick av för hackor, i dubbel bemärkelse – Närsholmen! Det låg där likt en vidsträckt afrikansk savann utsatt av elementen. Där fanns mycket tummelplats för hundarna som fick springfnatt
Följande dag gick färden norrut till höjdpunkten – Fårö! Det var ett rent av måleriskt och andäktigt ljus som härskade och intog ön.
Vackra Stora Gåsemora Gård med sina fantastiska hus tecknade sig vackert mot horisonten.
Drömmer om att nån gång bo i deras strandstuga, eller varför inte i kvarnen – vovvevänligt dessutom!! www.gasemora.se
Det är inte svårt att förstå att Ingmar Bergman fann sina själars boning och inspiration här – hans hus lär finnas vid Sudersands ände.
Langhammars fiskeläge och Digerhuvud, lika stillsamt vackert som sist jag var här!
Trodde tills idag (två dagar efter jag gjorde denna sida) att det var Langhammar, såg just att härmaporna Packat och klart sa i sitt reportage från Fårö jag nu såg reprisen på – att det heter Helgumannenens fiskeläge, så jag får ändra mig på den punkten!
Vi hann även med Lergraven.
På vägen till Sindarve fann vi en plåtniklas som vördsamt skyddade brevlådorna och dess innehavare från vädrets makter.
Steget från det smakfulla till det smaklösa är inte långt. Runt krokarna där vi bodde fann vi Prylboden i Burs.
Ett unikum till innehavare likväl som alla tusentals möjliga och omöjliga prylar som var travade överallt i en systematisk ordning.
Han berättade att alla prylar införskaffades i Stockholm för att sedan köpas av nollåttorna på sommaren. Återvinning kallade han det! Ligger delvis nåt i det – det ena fåret hittade hem dit och bor numera på Bondegatan, det andra däremot fann Sjuntorp på kartan.
På Gotland känner man inte bara historiens vingslag, utan där tycks även finnas en fablesse för retro och skyltar.
Det syns tydligt på Gangvide farm – www.gangvidefarm.com – där semesterfirare kan meka med sina vrålåk från svunna tider, vuxna pojkar kan köra med den enorma bilbanan och inmundiga drycker i svartbaren diggandes vinyl med Elvis.
Det fanns skojiga husdjur – en vildkanin, löpankor och sällsynta amerikanska gäss.
Och varför inte hyra en myskanka som ovan!? Du slipper garanterat mördarsniglar i trädgården!
Vid stugknuten kan man förtöja kanoten och paddla till skådeplatsen vid vackra Närsaker.
Vi tog en sväng via Lojsta hed på väg till Visby för att fira Maries 40-årsdag och hoppades på att få se de vilda Gotlandsrussen.
Och det fick vi! Vi travade därefter på Visbys kullerstensbelagda gator för att hitta en öppen krog.
Gute- och Munkkällaren som siktet var inställt på var stängda, men vackert upplysta.
Till vår stora glädje var den intilliggande Bakfickan öppen – en fiskkrog. Så det blev smakfyllda trerätters att stilla vår hunger med.
Visby är underskattat på denna årstid! So rofyllt och vackert att flanera genom de historiefyllda gränderna omgärdade av den fantastiska arkitekturen – som har så många gömda och glömda historier att förtälja, och andas gåtfullhet!
Dagen efter tog vi en sista tur till Folhammar där havet stormade och det var svinkallt. Kände mig som en Michelingubbe med dubbla tröjor, BÅDE täckjacka OCH skinnjacka, rävboa, halsduk, två lager byxor och fårskinnsmössa – och ÄNDÅ frös! Då var det skönt med en sista varm fika i vårt drive-in café med den bästa av utsikter!
Längs den vackra strandpromenaden nedanför Almedalen tog vi en sista promenad innan färjans avgång dagen efter!
Tack Gotland för
all fägring och vänlighet vi upplevt denna nyårsvecka!
Vi kommer tillbaka – var så säker!
För fängslade är vi – av Gotland!
Här kan du hitta fler av våra Gotlandsbetraktelser:
• Monas loggbok från Gotland – 2006
Vi kommer tillbaka – var så säker!
För fängslade är vi – av Gotland!
Här kan du hitta fler av våra Gotlandsbetraktelser:
• Monas loggbok från Gotland – 2006
....................................
